Inlåst på toaletten!

Det börjar som en vanlig söndag. Jag vaknar, drar mig en lång stund, läser lite, slösurfar och kliver sedan upp. Är ganska hungrig, men bestämmer mig för att duscha innan frukost. Duschar, och ska sedan öppna dörren för att släppa ut vattenångan.

Dörren går inte att öppna.

Det är ett gammalt lås som ibland har varit lite trögt, och det krävs ibland en liten knyck för att få upp låset. Jag knycker, men dörren går inte upp. Den sitter fast. Jag lirkar med nyckeln, Jag provar att ta i hårt och löst. Jag skakar dörren. Jag provar igen och igen och igen.

Dörren går inte upp.

Jag är inlåst på toaletten.

Jag ropar på hjälp. Jag bankar i väggen. Ingen verkar höra. Jag ropar igen

Nu börjar tankarna gå lite. Jag har vatten, jag kommer inte att törsta ihjäl. Tänk om ingen hör mig, hur lång tid kommer det ta innan någon kommer? Börjar inte luften kännas lite konstig? Hur länge klarar man sig utan mat?

Jag skriker igen, så högt jag någonsin kan. Det är ganska högt upptäcker jag, det är sällan man hör sig själv skrika så. Jag hör någon gå i trapphuset. Hallå? Grannen har hört mig! Grannen ringer polisen, jag förklarar situationen för grannen (möjligt att mina skrik gjorde att grannen trodde att jag var i akut fara) och polisen skickar en låssmed.

Nu är jag lugn igen, hjälp är på väg. Det tar en evig tid innan låssmeden kommer, men till sist kommer han. Han låser upp ytterdörren, han låser upp toadörren och jag är fri. Efter 2,5 timmar på toaletten.

1500 kronor fattigare och en obehaglig upplevelse rikare.