Jag klarade det!

Kommer du ihåg att jag för några månader sedan skrev ett inlägg om att det skulle springas i år?

Du kanske undrar hur det gick?

Jag kan tala om att det gick rent strålande jättebra. Jag har sprungit.
Jag har faktiskt sprungit ganska mycket.
276 kilometer för att vara exakt. Det är ungefär som att springa från Malmö till Göteborg. Eller från Stockholm till Västervik. Eller från mina föräldrar i Vissefjärda till Köpenhamn.

Jag gillar det. Flera gånger har jag vaknat på en söndagmorgon och riktigt velat ut och springa. Så jag har druckit en smoothie, snörat på mig mina joggingskor och kutat ut i naturen.

Så fort har det inte gått, men fortare och fortare. De gröna staplarna visar hur långt, de blå linjen hur fort.

och loppen då?

Midnattsloppet
Ett fantastiskt roligt lopp. Alla hade likadan blå tröjor, det var allsång i startfållan innan vi sprang iväg (just idag är jag stark...)massa folk ute och tittade och riktigt härlig stämning. Målet var att ta mig runt på en timme, men hade ju inte någon klocka på mig så det var svårt att veta när jag sprang om det var tillräckligt fort. En timme och 28 sekunder blev sluttiden, mycket nöjd med det. Midnattsloppet är ju en rätt jobbig bana, med mycket uppförsbackar.

Bellmanstafetten
5 *5 km stafett med jobbet. Förra året gick det på ganska långsamma ca 31 minuter, så det kändes jäkligt bra att springa in på 26.55 i år, och bidra till att vi verkligen förbättrade lagets tid. Väldigt trevlig kväll.

Tjejmilen
Det regnade och var helt sjukt mycket folk. Jag anmälde mig sent och var anmäld i grupp 12(för folk som går). Lyckades dock smita in i grupp 5, och trots att det var jättetrångt(även grupp 5 springer långsammare än jag) och jag råkade ramla mitt i loppet så gick det riktigt fort. 56.24 blev sluttiden!

Nu gäller det att hålla i det och hitta nya mål. Vet inte riktigt vad det blir. Halvmara nästa år? eller milen på en ännu bättre tid? eller ett distansmål, att springa en viss sträcka innan året är slut?

Jag får fundera på det.

Det känns riktigt bra att jag lyckades hålla igång springandet hela sommaren, och faktiskt fortfarande håller i det.

När jag nu står på pressbyrån och väntar på tåget hem är det Runner's World jag bläddrar i.